Blogg - publik

Blogginlägg

1. Sara Vargas grodor
    Efter sommarens sista bokcafé sorterade jag igenom en låda böcker och slängde en färggrann bok med en groda och en prinskrona i barnhögen. Sedan tittade jag till. "Skriver Sara Varga barnböcker?" tänkte jag. 
   
   Nej.
   
   Nej, det gör hon inte. Men sedan ska jag ju erkänna att det var en lika stor överraskning att singer/songwritern skrivit en bok med goda råd till män som just hamnat i ett förhållande (eller vill ha ett)
   
   Boken Från groda till prins delar ut prinspoäng till beteenden som tilltalar kvinnor och grodpoäng till beteenden som inte tilltalar kvinnor. Till exempel: Skryt om storleken eller före detta förhållanden = grodpoäng. Att dricka med måtta på dejten = prinspoäng.
   
   Bolibompaenkelt.
   
   Det är dessutom en bok som ser färggrann och rolig ut och som kan ges till alla killkompisar utan att de tar alltför illa upp. Det ser ut som om det är på lek.
   
   Jag hade roligast åt vilka yrken som ger grod- respektive prinspoäng.
   
   Grodyrken är till exempel: Bartender, personlig tränare, skidlärare, dörrvakt, massör, DJ, reseledare, dansare, fotograf och trubadur (notera att boken är tryckt 2007, innan en personlig tränare faktiskt blev prins på riktigt).
   
   Prinspoäng får yrken som: Hjälparbetare, kock, lärare, brandman, läkare och veterinär.
   
   Där ser man.
   
   Och nu kom jag precis på vem som ska få den här boken av mig! Kul!
   
   
   • • Åsa Lundqvist
     • 1 sep 2011 15:43
     • Taggar: böcker grodor prinsar sara varga
     • Permalänk
   • • Kommentarer (0)

     • Dela på:

       Facebook Twitter

2. Modemanifestet
    Just nu har jag hemma en alldeles splitter ny bok från Nordstedts förlag som heter Modemanifestet - De stilsmartas handbok. Den är skriven av Sofia Hedström och Anna Schori (en modejournalist och en fotograf), är läckert formgiven och har ett förord av Vivienne Westwood (!).
   
   Manifestet går helt enkelt ut på att man ska trendvägra, hitta sin egen stil och försöka vara kreativ istället för att köpa billiga slit- och slängkläder. Bra saker, alltihop. Dessutom gör en av författarna en shoppingdetox som heter duga, genom att helt enkelt låta bli att köpa kläder på ett helt år. Inte ett plagg. Dagboken över detta år finns med att läsa, komplett med "månadens värsta frestelse".
   
   Första halvan av boken är fascinerande och jätterolig att läsa. Men sedan kommer den där delen då man ska få en massa tips på hur man kan ändra sina kläder och förnya gammalt till nytt. 
   
   Och det är då jag ger upp.
   
   För nä, jag är för svensk och för medelsvensson. Hur gärna jag än vill sluta köpa en massa kläder fast garderoben ändå är full och ändå vara snygg, så kan jag helt enkelt inte se mig själv gå på Willys och handla i ett par byxkor som jag sytt själv av en gammal rutig herrskjorta. Jag kommer inte heller att sy ett nytt foder till min vinterkappa av gamla scarfs. Och jag kommer inte att färga om mina sommarklänningar med rostiga kedjor och vinäger.
   
   Kalla mig töntig, men det är inte jag.
   
   På ett sätt känns det som om modemanifestet kanske skulle få större genomslagskraft om exemplen hade varit lite mera mainstream.
   
   Däremot skulle jag mycket väl kunna tänka mig ett år utan shopping. Undrar hur det skulle gå? Tidigare köpstopp har varat 1-2 månader. Max. Med bortförklaringar och rationaliseringar vid fusk.
   
   
   • • Åsa Lundqvist
     • 12 jul 2011 17:06
     • Taggar: böcker mode shopping
     • Permalänk
   • • Kommentarer (0)

     • Dela på:

       Facebook Twitter

3. Hvad en gift man bör veta.
    Efter ett par veckors bloggstrul och viss försjunkenhet i Seven Kingdoms (förlorad i Winterfell, Casterly Rock och Dorthrakien) är jag tillbaka i bokbloggandet med en riktig pärla. 
   
   Igår på bokcaféet dök det upp en riktig skatt från 1915. En instruktionsbok för gifta män ned titeln Äktenskapets Etik och Hygien. Hvad en Gift Man bör veta. Författaren var teol.Dr. Sylvanus Stall.
   
   Doktor Stall var amerikansk moralpredikant och jag var fullt beredd på en stunds fnissande i soffan åt gamla mossiga idéer. Och jo, jag fnissade en del åt kapitlet i boken som beskriver hur man bäst deflorerar sin fru på bröllopsnatten.
   
   Men ju mer jag läste, desto mer kände jag hur hakan rasade längre och längre ner.
   
   Dr Stall var ju en riktig pionjär. Lungt 100 år före sin tid, och långt bättre än de böcker som på svenska gavs ut mellan säg 1940-1980 i samma ämne. Till exempel avråder den gode doktorn män från att använda tobak, eftersom det verkar skada både barnet i livmodern (not! vi pratar om passiv rökning!) och kan göra mannen impotent (inte många år sedan vetenskapen bekräftade att tobak försämrar cirkulationen även där nere...)
   
   Han säger också att det är lika mycket mannen som ska ta reda på fakta under en graviditet så han kan hjälpa mamman så mycket det går, och varnar för förlossningsdepressioner.
   
   Förvånande.
   
   Kanske man ska strunta i att ge ut en ny, uppdaterad version av den trötta BVC-boken Att leva med barn, och bara översätta Dr. Stall istället? Fast kanske då ta bort kapitlen om avhållsamhet (det finns ju en uppsjö av prev.medel nu...) och kapitlet om deflorerandet på bröllopsnatten...
   
   • • Åsa Lundqvist
     • 23 jun 2011 13:32
     • Taggar: 1900-tal böcker samlevnad
     • Permalänk
   • • Kommentarer (0)

     • Dela på:

       Facebook Twitter

4. Mannen som åt allting
    (Först - tack så jättemycket för alla kommentarer på mitt första officiella inlägg. Jag var själaglad över att läsa alla!!)
   
   
   För ett par veckor sedan hittade jag en bok med en riktigt bra titel: The man who ate everything. Jag tog med den hem utan att tveka och utan att ens slänga en blick på baksidetexten. Den titeln vara bara FÖR bra. Boken visade sig innehålla en rad kåserier om just mat.
   
   Författaren heter Jefferey Steingarten, en man som efter en lång karriär som advokat valde att sadla om och istället bli food critic - på US Vougue. Man måste gilla en man med en sådan karriärmässig elasticitet. Snacka om att byta spår. Dessutom skriver han så där bra som jag vill göra "när jag blir stor".
   
   Steingarten har en skön inställning till mat - när hans läkare bad honom inta en medicin på fastande mage, svarar Steingarten lungt att han inte varit på fastande mage sedan någon gång runt 1978 men att han ska göra sitt bästa. Sedan är han ju också besatt av mat på ett ganska kul sätt. Han ägnar veckor åt att ta reda på hur man startar den optimala surdegen (en bas på källvatten utan klor och ekologiskt, nymalet vetemjöl), vilken temperatur potatis ska ha för att inte moset ska bli klistrigt (160 grader farenheit, snabb nedkylning innan mosning) och så vidare.
   
   Mitt favoritkåseri i boken är ändå det första, då Steingarten bestämmer sig för att göra sig av med sina matfobier. Hans tes är att alla människor är allätare och fobier inlärda. Det finns då tre sätt att göra sig av med fobierna: 1) genom att medicinera och sänka smakkänsligheten, 2) genom att försätta sig själv på gränsen till svält, eller 3) genom tillvänjning.
   
   Steingarten väljer nummer tre. Förstås. Under en månads tid äter han små mängder av mat han trott sig avsky upprepade gånger. Efter cirka 10 provsmakningar upptäcker han att han faktiskt rent av gillar mat han tidigare avskytt passionerat.
   
   Det är ju lysande.
   
   Så, i Steingartens ära och som en hyllning till hans engagemang ska jag nu ta itu med tillvänjning av ett par nyttiga maträtter som jag hittills undvikit noggrant. Jag ska, under den kommande månaden äta 10 små portioner av: messmör, sill och rödbetor. Dock ej samtidigt. Så får vi se.
   
   • • Åsa Lundqvist
     • 30 jun 2010 09:07
     • Taggar: böcker kåserier mat vougue
     • Permalänk
   • • Kommentarer (10)

     • Dela på:

       Facebook Twitter