Programmets titel, Skönheten och oljudet, anspelar på den musik som duon framförde. Skönheten står för den vackra italienska barockmusiken, signerad av bland andra Anna Bon, medan oljudet syftar på den nyskrivna svenska musiken som dock innehöll en hel del skönhet.

Duon inledde med nyskriven musik, Duello av Martin Q Larsson. Och en spännande och kul duell blev det, där Katarina Widell stod som segrare på poäng. Stycket tillhörde, enligt duon, den del i repertoaren som räknades till oljudsdelen.

Oljudet var naturligtvis en lika skämtsam som felaktig benämning. Visst innehöll musiken drag som kändes minst sagt annorlunda, men som ändå var både njutbar och intressant.

Detta gällde inte minst de båda soloinslag som Katarina Widell och Patrik Karlsson svarade för. Båda verken var skrivna av Lars Bröndum som återfanns i publiken. Katarina Widell utförde den tekniskt svåra Eclipse medan Clusters och Noises stod på Patrik Karlssons notställ.

Clusters and Noises, tonmassor och väsen, var ett adekvat namn på stycket. Båda verken var också klart inspirerade av elektronmusik.

– De klarade det här jättefint, sa Lars Bröndum efter konserten.

För skönhetsmusiken stod verk av ovan nämnda Anna Bon och naturligtvis Johann Sebastian Bach, men det var nog i alla fall den nyskrivna svenska musiken som kändes mest spännande. Den kom till sin fulla rätt tack vare eminenta insatser av de båda musikerna.

Det är bara att hålla med Lars Bröndum; De klarade det här jättefint. Programmet genomfördes på ett fullödigt sätt med värme och med humor. Eftersom Patrik Karlsson använde sensträngar på sin ärkeluta, blev det en hel del omstämningar, något som nyttjades som rolig ordlek av de båda.

Humor även i programbladet. Längst ner stod att läsa:

– Programmet sorteras som papper, tonerna kan återlämnas vid utgången. Musiken innehåller varken konserveringsmedel eller färgämnen, och är fullt biologiskt nedbrytbar.