Ännu en god vän, granne och före detta arbetskamrat har ryckts ifrån oss efter en kort tids sjukdom.
Jag besökte Carina på lördagen. Det blev sista gången vi sågs. Jag höll hennes hand och vi sa hej då, vi ses igen, men så blev det inte.

Carina var märkt av sin sjukdom men hade ändå livslust. Hon klagade aldrig utan sa att det ordnar sig, jag har haft ett bra liv.
Hon orkade fira sin födelsedag med sina nära och kära fast hon redan då var svårt sjuk, hon ville att allt skulle vara som vanligt.
Carina hade ett stort hjärta som räckte till oss alla. Hon ömmade särskilt för dem som hade det svårt. Hon gav en blomma till tröst, ett leende eller ett vänligt ord när någon hade det kämpigt.

Hos Carina kände man sig alltid välkommen. Jag saknar snabbfikat vi tog när hon gick förbi och ringde på dörren.
Hennes engagemang i sina barnbarn var stort och hon var generös på alla sätt. Hon tog med dem på utlandsresor, biobesök och mycket annat roligt.
Hennes egen son Sam togs ifrån henne alldeles för ung, men hon hann se sitt senaste barnbarn, Julian Sam, födas och komma hem.
Att han fick Sam som andranamn var en stor lycka för henne.

Carina hittade en lägenhet som hon verkligen kände sig hemma i. Hon hann flytta dit och bo en kort tid innan sjukdomen slog till.
Vi saknar henne så mycket, det fanns så mycket mer hon kunde ge åt sin familj och åt oss andra.
Mina tankar är hos Dan och Tom med familjer.

Vännen Vivianne Löfgren