Gert Farrensteiner,
en doktor för alla
Gert Farrensteiner är specialistutbildad i allmänmedicin,
gillar människor och fyller 60 år.
Vi träffas på vårdcentralen, Gerts arbetsplats sedan 27 år. Tisdagseftermiddagens
sista timmar är vikta för pappersarbete, timmar som han snarare tycker att patienterna borde få.
Familjeläkaren på Ullvi-Tuna vårdcentral är en man med åsikter.
Kontroversiell säger någon, bullrig med ett stort, varmt hjärta säger en annan. Hur det än är lämnar han knappast någon oberörd.
– Jag vill att mina patienter ska förstå, därför anstränger jag mig att förklara på det sätt som gör att just den människan kan ta till sig kunskaperna, säger han.
På hyllan ovanför raderna av facklitteratur ståtar kroppsorgan i plast, öppningsbara, pedagogiskt gjorda. De är ett bra verktyg om man är specialist i allmänmedicin och vill att patienten ska förstå vad som händer i kroppen.
Men vägen till läkarens yrke var kanske inte direkt utstakad för den unge Gert, men nära på ändå.
– Min farbror var familjedoktor, och som honom ville jag bli.
Föräldrarna stödde fullt och fast ende sonens planer.
Gert Farrensteiner är född i tyska Detmoldt. Fadern från Kaliningrad förlorade all egendom till ryssarna under krigsåren, och familjen kom till Marieberg utanför Örebro via Munkedal och Tysslinge.
När Gert var 15 dog fadern, en händelse som påverkade. Naturvetarprogrammet tog han sig igenom, men hade efteråt nog större kunskaper i bridge och andra kortspel än i läroämnena. Så säger han i alla fall.
Värnplikten gjorde han med samma strategi.
– Jag såg till att göra det minsta möjliga.
Det skulle komma andra tider, där ambition och kunskapstörst i stället blev hans vägvisare. Ett år på lungkliniken i Örebro gav erfarenhet, som vårdare på Birgittaskolans internat fick han kunskaper i teckenspråk och de hörselskadades situation.
Sedan utbildade han sig till sjuksköterska.
– Vi var tio grabbar på kursen. Vi bildade en manskör och döpte den till Cor Incomp, det latinska namnet på hjärtsvikt.
Efter sjuksköterskeutbildningen gick flyttlasset till Fagersta tillsammans med hustrun, till jobb på lasarettets akutmottagning och första barnets födelse. Sedan har det rullat på. Han kom in på läkarutbildningen i Uppsala tack vare gymnasiebetyg och arbetslivserfarenhet. Familjen flyttade dit och under de elva terminerna läste Gert kurslitteraturen på svenska, tyska och engelska samtidigt.
– Jag har lätt för språk.
Och avslutade utbildningen med strålande resultat.
– Men skriv nu inte det.
Sin AT-tjänstgöring gjorde han på Köpings lasarett, och sin yrkeskarriär började han på Ullvi-Tuna vårdcentral, då ovetande om att det var i mälarstaden han skulle bli kvar och härifrån barnen skulle flyga ut och han och hustrun separera.
– Jag är med i Facebook för att följa ungarna där de befinner sig i världen.
Han har nyss blivit farfar, stolt som en tupp. Naturligtvis pryder en bild av den lille anslagstavlan i arbetsrummet, bredvid målningen skapad av äldsta dottern.
På väggarna finns också den humoristiska affischen på golfaren att vila ögonen på – jodå, Gert spelar också – och på Kalle Anka, barsk och bister under paraplyet.
Kanske blandningen speglar det som varit hans största drivkraft; nyfikenheten. En nyfikenhet som omfattar allt!
Det spelar ingen roll om ämnet är opera eller litteratur, rock eller filmkunskap, en lagårdsdörr som ska snickras ihop eller den späda plantan som ska planteras om i växthuset.
Han ger sig in i olika projekt, provar nytt och fixar det mesta.
Men allra mest är han ändå doktor och familjeläkare och det är ditåt samtalet rör sig. Han har aldrig någonsin ångrat sitt yrkesval.
Han gillar ju människor, att träffas, prata, lindra, trösta och bota, och säger att han nu skördar frukterna av 27 år på samma plats.
– Nu har jag följt många familjer i två generationer. Det blir oändligt mycket enklare när man känner till bakgrunden.
En familjeläkare i ordets allra största bemärkelse.
Och han är glad över sina patienter som respekterar och skiljer på hans privatliv och yrkesliv när han möter dem på stan.
Och naturligtvis har han en egen åsikt om sjukvårdens utveckling.
– Tekniskt och kunskapsmässigt har den gått framåt, men man har glömt att utveckla medmänskligheten.

















Senaste kommentarerna:
Skrivet 11 mar 2010 17:40 CF (Ej registrerad)
Grattis pappa!