Resultatet är det som skapar drivet hos Diza, den där lusten att se hur det blir. Det gör att hon kan ägna nätter åt en enda teckning.
–Men jag tecknar inte så mycket nu längre. Det var mer när jag var yngre, åt kompisar och så där.
Men när hon väl gör det, eller något annat kreativt, gör hon det i hundra knyck. Endast det bästa är gott nog, kraven är stora – från henne själv.
–Jag hade betyg från nian som räckte till vilket program jag än hade valt. Men det blev Carlforsska i Västerås, estetprogrammet och musiken. Ibland undrar jag om jag slösar bort mina kunskaper när jag satsar på att ha kul. För tänk om jag dör efter trean!

Läs mer i Bbl/AT den 29 december.