Spelbloggen
Blogginlägg
-
Final Fantasy 13, Yakuza 3 och God of War 3 är tre tunga titlar som har släppts och kommer att släppas nu i mars. Jag har fått möjligheten att spela FF13 senaste veckan och snart får jag ta och riva upp plasten på Yakuza 3.
Jag har, som sagt spenderat större delen av veckan med att spela FF13 och jag kan bara säga att det är episkt och melodramatiskt, precis som man förväntar sig. Det är det första Final Fantasy jag spelar ordentligt efter Final Fantasy 6, men jag känner mig ändå hemma med 13. Dessutom blir det sjukt mycket roligare när man svenskifierar namnen på huvudpersonerna. Hej Blixten, Huggtand, Vanilj, Snö, Hopp och Sazh.
Håll utkik i tidningen på fredag efter recension på Final Fantasy 13 och lite annat smått och gott.
//André -
Inte för långt kvar nu. Bungie har gått ut med datum för multiplayerbetan för Halo: Reach. Singleplayer får vi vänta med några månader till och då får vi dyka in i händelserna som ledde till Master Chiefs uppvak. Senaste trailern får en bara att längta ännu mer!
Den nya trailern.
Hoppas ni gillar den. Betan kommer ni få tillgång till genom Halo ODST. Kommer upp en post där folk kan lägga till sina gamertags för medspelare närmare betan.
/Daniel
-
MAG är ett PS3-exklusivt spel som släpptes i slutet av januari. Det är utvecklat av Zipper Interactive som också har arbetet med SOCOM-serien till ps2. MAG står för Massive Action Game och det är precis vad det är, massivt. När MAG visades upp för första gången på E3 2008 så gick Zipper ut med att det går att spela 256 spelare i varje match, vilket är otroligt mycket i jämförelse med andra spel där spelargränsen på onlinematcher på konsolspel ofta brukar ligga runt 16-24 spelare. Den första spontana tanken som kom till mig då var att det kommer bli kaos. Den andra tanken var att det definitivt kommer att bli kaos.
Efter ett par timmar med spelet så insåg jag att jag hade fel, spelet är förvånansvärt strukturerat. De 256 spelare delas upp i två lag med 128 spelare i varje lag. Sedan så delas lagen upp i 4 plutoner med 32 spelare i varje pluton. Sedan delas plutonerna upp i 4 stycken grupper med 8 i varje. Det finns också en ledare i varje grupp, en ledare i varje pluton och en ledare i varje lag och beroende vilken sorts ledare man är så har man olika mycket att säga till om. Lagledarna har mest makt, plutonledarna har lite mindre osv. För att uppnå möjligheten att bli ledare så måste man spela några timmar för att komma upp i rankarna och på så vis få möjligheten att ansöka om ledarskap i början av matcher.
MAG är inte världens snyggaste spel, men med tanke på att på varje karta så finns det 256 spelare så är det fullt förståeligt varför det inte ser ut som dess konkurrenter. Det enda som ser acceptabelt ut är själva karaktärerna. Ljudmässigt är det faktiskt bra. Det enda som jag kan säga är märkvärt dåligt är att vapnen låter som ärtbössor och granaterna smäller som kinapuffar.
Storyn är nästintill obefintlig. Spelet utspelar sig år 2025 och lagar har stadgats om att en nations arméer inte får lämna landet, vilket gör att det blir världsfred. Men ur den askan så reser sig så kallade PMCs, privata militärföretag, som kan arbeta för vem som helst. Efter ett tag så börjar dessa PMCs att kriga mot varandra för att få monopol.
När man startar spelet så får man välja vilken av dessa PMCs man vill slåss för. Det finns tre stycken att välja mellan; SVER, Raven eller Valor. När man har valt PMC så får man ändra på soldatens utseende och röst. Sedan får man hoppa direkt ut i strid. När man spelar så får man erfarenhetspoäng för saker man gör, till exempel skjuta en fiende eller ta en bas från motståndaren, och med de poängen så kan man gå upp i rank. När man går upp i rank så får man skillpoäng som man får sätta på olika färdigheter som kan hjälpa en i strid. Ni som har spelat rollspel kan känna igen er.
MAG är ett väldigt bra spel, men just nu lider det av något som jag skulle vilja kalla nybörjarsjuka. De flesta springer runt som halshuggna höns och kör sitt eget race medans gruppledaren suckar och mumlar någonting om ”noobs” i mikrofonen och säger åt resten av gruppen att hålla ihop. Men det har potential att bli någonting otroligt storslaget, och det kommer det definitivt att bli.
/Andre Stray
-
"Picking up something on the long-range scanner. An unidentified vessel. Looks like a cruise."
"Doesn't match any know signatures."
"Cruiser is changing course. Now on intercept trajectory."
"Brace for evasive manouvers!"
Blam!!
Så kickstartas spelåret 2010 och allt vi känt oss trygga med i Mass Effect (2007, X360 och PC) går i bitar. Normandys besättning klarar sig , förutom ens egna hjälte Commander Shepard som försvinner ut i rymden med en läckande dräkt.
Två år senare väcks han till liv igen tack vare ett projekt påkostat av en av organisationerna man kämpat mot i föregångaren. Men mycket har hänt på två år. Eller har det?
Mass Effect 2 är, liksom ettan, ett RPG med tunga actionelement satt i en framtid där mänskligheten kämpar för att bli en respekterad ras i galaxen. Den snabba utvecklingen och intensiva framgången man medförde vår planets befolkning i ettan har stagnerat och flertalet rykten cirkulerar om vad som egentligen hände när Shepard rädda galaxen för två år sedan. Organisationen som har väckt en till liv kallar sig för Cerberus som varit känt för sin extremistiska syn på mänsklighetens överlevnad och utveckling. Mass Effect 2 spelar mycket på spelarens moral och det är mycket medlande genom diskussioner där spelaren får välja vad han vill att Shepard ska säga och hur han ska agera. Detta är en väldigt stor del av spelet och det ger det ett djup få spel har.
Med början på ME2 ställs allt man gjorde i ettan på ända. Då var allt glasklart rent moraliskt. Du var mänsklighetens riddare i skinande rustning som skulle göra allt rätt och Alliansen stod för din utrustning. Nu står du i skuld till de du en gång kämpat mot. Detta gör spelet klart intressantare än tidigare. Vilka val du ska göra och vilka du ska/kan lita på är inte klart som glas längre. Svart och vitt har blivit grått samtidigt som mänskligheten står inför ett hot om utrotning från ett okänt hot. Den enda chansen du har att rädda den är att arbeta för Cerberus, vare sig du litar på dem eller ej.
Att Bioware under två år har förfinat ett mästerverk är det inga tvivel om. Allt är bättre. Ja, allt. Grafikmotorn har bättrats på och de har blivit av med texturproblemet de hade i ettan. Utöver det så är det vackert. Galaxens städer är rena, futuristiska och allt följer samma estetiska ton. Världen känns trovärdig och mycket tack vare alla karaktärer och dess personligheter. Under spelets gång springer man in i så många olika “personer” så man börjar undra hur de hunnit göra annat än att skapa dess under två år. Alla konversationer har dialog och mängden innehåll imponerar. Skalan på detta spel är kort sagt massiv. Lägg på det alla briljanta animationer rörande karaktärernas minspel och detta känns levande. Detta sade jag också om GTA4 men det är på två olika sätt. Se det som kvantitet (GTA4) mot kvalitet (ME2). Och banne mig, det är kvalitet.
Din besättning är ett hopplock av galaxens alla raser och alla har den personlighet, känslor och egna berättelser och problem. Du ges en inblick i dessa och ombeds hjälpa dem. Genom äventyret tas också många seriösa moraliska frågor upp. Man tar del av ett politiskt maktspel möter samhällsproblem som könsdiskriminering och segregering. Du som spelare leds genom dessa frågor och ombeds göra val och ge råd. Här börjar också ME2 bli mer än ett spel. Det blir också en kritik mot samhället.
Äventyret tar dig genom storslagna miljöer och lovar action i fler stunder än en Michael Bay-film. Utan tvekan ett av de största äventyren spelvärlden har sett. Det faktum att ni inte har upplevt detta än gör mig avundsjuk.
/Daniel Öhlander -
En lista över saker man kan räkna med:
1. Att solen går upp.
2. Att Andre inte gillar en Apple-produkt.
3. Att min Saab 900 alltid startar.
En lista över saker man inte kan räkna med:
1. Att man vinner på lotto.
2. Att personen som vinner idol gör bra musik.
3. Att tåget går när det ska när det snöar.
Jag. Hatar. SJ. Skulle egentligen sitta på ett tåg ner till Skövde nu, men icke! För det har snöat. Oväntat. Tänk att vintern tar SJ på sängen varje år. Förbannad och bitter går jag in i Stationshuset och sätter mig med min Iphone som påminner mig om att det finns folk som gör saker rätt. Rockstar, SJ. De levererar. Gång på gång. Nu senast i och med GTA: Chinatown Wars till Iphone.
Det fungerar utmärkt. Visst skulle jag hellre ha ett styrkors och knappar, men kontrollen är så bra den kan vara på Iphone. Grafik, ljud och känsla har följt med från de större konsolerna. Jag kör bil och jagas av poliser. Jag köper och säljer "mediciner" och gör allt annat jag gjorde i GTA IV.
Liksom på DS och PSP spelar man som sonen till en bortgången maffiaboss som dras in på en brottslig bana då man ska bistå sin farbror med, vad som börjar som, några tjänster. Innan mitt tåg har kommit in är jag en redig gangster. Jag gör som jag blir tillsagd och jag levererar. Liksom Rockstar gör varje gång.
GTA: Chinatown Wars kostar 75 kr i App Store (till skillnad från ditot på DS eller PSP som kostar runt 400 kr i butik) och det kunde ha kostat det dubbla och fortfarande varit värt var enda krona.
Mer om GTA kan ni läsa i lokaltidningen om ett tag. Då i form av en fullständig recension. Redan nu rekommenderar jag det starkt för alla som gillat de tidigare spelen.
Länk direkt till App Store hittar ni här.
/Daniel
