Seniorbloggen
Blogg - publik
Blogginlägg
-
Så har ett nytt år smugit sig in. Det käns lite ovant att skriva 2012. Jag tycker att det var alldeles nyss som jag blev kompis med 2011.
Kanske finns det anledning att reflektera litet över det år som lagts till handlingarna. Något man kan fundera över är vart åren tar vägen? Finns det något arkiv någonstans där alla gamla förbrukade år lagras.
Tänk om det vore på det viset och att man - som i den elektroniska världen - kunde gå tillbaks till en återställningspunkt och starta om från ett tidigare år. Om det gick, skulle man i så fall vilja göra det?
För min del - som alltid har levt i nuet på ett konkret sätt - skulle ju det innebära att jag gick miste om allt det spännande som väntar runt hörnet och jag ännu inte vet något om. Jag har alltid haft svårt för nostalgi. Det som är gjort är gjort och kan inte göras ogjort!
Däremot kan man dra lärdom av dumheter och misstag man gjort och försöka undvika upprepning. Men jag har ingen övertro på det heller. Om det hade funkat så skulle världen vara ett paradis idag. Planeten jorden skulle vara en fridfull plats i Universum - utan krig och konflikter - men "Fan tro´t sa Rellingen"
Nej det är nog bara att försöka göra det bästa man kan på den lilla plätt där man själv kan påverka och dra sig ner till det lilla formatet.
Det är exempelvis dags att börja fördjupa sig i frökatalogernas frestelser. Ni vet - alla bilder på växter som inte har mycket gemensamt med de som man själv lyckas odla fram ur de fröpåsar som så förföriskt exponeras i kataloger och webshoppar. Det är samma sak där - man lär sig aldrig - det här året ska bli det år då man lyckas med fröuppdragningarna. Ja, ja....suck!
Men roligt är det - och lite spännande - ungefär som spänningen med att möta ett nytt år och se hur det blir.
I dag när jag stack ut näsan och gick ut i mitt växthus för att ordna lite bra vintervila för pelargoner, oliv-, fikon- och citrusträd, så möttes jag av ett intensivt fågelkvitter i grannens häck. Det verkar som att fåglarna redan känner av det ökande ljuset och börjar ladda för en ny säsong de också.
Man får lite ny energi och den kanske det går att kanalisera på något nyttigt. Så får det bli! Sagt och gjort! Let´s do it!
-
Knappt hade ”bläcket hunnit torka” på Durban-protokollet förän de första avhoppet kom. Kanada ville inte skriva under eftersom inte alla andra behövde göra det – främst USA . Det är precis det jag befarade i denna blogg för ett par dagar sedan. Nu finns en uppenbar risk att flera länder väljer att följa Kanadas exempel och målsättningen med att få till en ny klimatavtal 2015 som ska omfatta alla länder, ter sig allt mer avlägsen. Vi får helt enkelt bereda oss på ett moratorium i klimatfrågan på obestämd tid! Har vi tid med det?
Nej det är hög tid för medborgarna i världens alla länder att vakna. Att sätta tryck på sina makthavare så att det börjar hända något. Vi vet att för jorden är klimatet ingen ödesfråga. Planeten jorden anpassar sig och surfar vidare i vintergatan vad vi än ställer till med. Problemet är för mänskligheten och alla andra levande arter på planeten, vi kommer att försvinna. Vill vi det?
Nej, medan jag funderar på det så går jag och sätter på lite eftermiddagskaffe. Tänk om klimatförändringarna går så långt så man inte ens för något eftermiddagskaffe – hemska tanke! -
Klimatkonferensen i Sydafrika måste ses som ett stort misslyckande. Visserligen resulterade konferensen i en förlängning av Kyoto-protokollet vilket väl får anses vara en viss garanti för att frågan inte ska gå fullständigt åt fel håll.
Men detta protokoll innehåller en mycket stor svaghet, nämligen den att det bara omfattar de så kallade i-länderna. De stora länder som nu betraktas som tiger-ekonomier, exempelvis Kina och Indien finns inte med bland de som enligt protokollet ska minska sina utsläpp. Än värre har inte heller USA skrivit under Kyoto-protokollet, vilket måste betraktas som en ren katastrof!
En from förhoppning är dock att u-länderna, som just startat sin tekniska utveckling, tar till sig modernare och miljövänligare teknik och att därför deras standardökning inte ska innebära samma hejdlösa rovdrift på klimatet som vi - så kallade i-länder - har lyckats åstadkomma. Men eftersom det är just i dessa länder – Kina, Indien, Korea, Vietnam för att nämna några – vi av kostnadsskäl valt att lägga tillverkningen av exempelvis elektroniska komponenter och även hela utrustningar – så finns en uppenbar risk att miljöförstöringen ytterligare späs på och att just dessa länder inte blir den drivhusmiljö för en miljösmart utveckling som många av oss har hoppats på.
Nu har ändå Durbankonferensen lyckats enas om en färdplan med sikte på att alla länder – även USA och u-länderna ska omfattas av ett nytt klimatavtal 2015 och som sedan ska vara genomfört 2020.
Visst är det sorgligt att mänskligheten på alla nivåer – även på nationsnivå – fungerar på samma sätt. Att man är överens om att krafttag måste till för att komma tillrätta med klimatförändringarna och/eller andra gemensamma problem, men att alla andra men inte man själv är de som ska genomföra det.
De allra värsta formerna av uttryck för detta är de som förnekar att problemet över huvudtaget existerar utan att klimatförändringarna beror på naturliga variationer. Jag undrar vad de som driver denna linje kommer att säga till sina efterkommande när dessa står med vattnet bokstavligen upp till knäna och tittar anklagande på sina föregångare.
I vårt land fick vi i dagarna uppleva att stora delar av Göteborg låg under vatten på grund av höjd nivå i västerhavet. Den här gången berodde det främst på att vindstyrkan tryckte upp havsnivån en och en halv meter över den normala. Men vi fick en tydlig bild av hur känsligt även vårt trygga land kan vara och hur en stigande havsnivå kommer att slå även hos oss. Och då tillhör vi ändå det område på detta klot som kommer att påverkas minst av klimatet. Det finns länder som kommer att utplånas – helt eller delvis – vid bara några decimeters stigande havsnivå.
Vi har idag svårt att föreställa oss alla konflikter och mänskligt lidande som klimatförändringarna kommer att föra med sig. Med tanke på den intoleranta debatt om invandringen som i dag förs från håll som jag inte vill nämna vid namn, så kan man undra hur den debatten kommer att se ut när hela länders befolkning måste söka sig ett annat land att bo i eftersom deras har försvunnit.
Ja hörni, nog finns det saker att fundera på. Men trots allt så finns det positiva vinklar på det mesta. I klimatfrågan är det ju vi människor - bokstavligt talat du och jag – som har ställt till det. Och ska kunna vända utvecklingen och undvika en total katastrof så är det förövarna – alltså återigen du och jag – som måste fixa det. Och det vad som än sägs – eller inte sägs – i stora fina internationella konferensrummen. -
Så har då Kommunfullmäktige i Kungsör beslutat om budgeten för år 2012. När man läser exempel i tidningen om de olika besparingarna så känns det hela igen. Man kan närmast beskriva det som kosmetiska förändringar och även fromma förhoppningar.
Det skrapas lite på ytan på sådant som redan tidigare är styvmoderligt behandlat.
Vad man skulle önska är att det togs lite större grepp när det gäller hur kommunen ska organiseras. Hur man kan öka samverkan med andra kommuner som ett exempel. Det finns oerhört mycket att göra på den fronten. En hel del goda steg har redan tagits och man bör fortsätta på den inslagna vägen.
Det kommunen hittills främst har riktat in sig på är administrativa samordningar inom regionen, det är jättebra, man måste dock vara vaksam mot att inte bygga upp parallella organisationer. Alltså att man lokalt behåller en kontroll/utredningsfunktion samtidigt som man skapar en samverkansorganisation. Då finns risken att det börjar växa igen i - så att säga - båda ändarna och inget har vunnits.
Jag har själv under många år varit politiskt aktiv på varierande poster i kommunalpolitiken och jag vet att det utifrån politikerperspektivet är oerhört svårt att själv hitta den rätta formen för en organisation. Bl a beror det på att det i förvaltningsorganisationen finns väldigt lite vilja till att ifrågasätta det område man själv är satt att förvalta. Därför blir det bara skrap på ytan. Man kan alltså som politiker knappast förvänta sig att det från den kommunala förvaltningen kommer radikala förslag till omorganisation med ifrågasättande av chefsnivåer etc. I de allra flesta fall leder därför interna organisationsutredningar i stället till att de som står längst ut mot den faktiska, praktiska uppgiften att serva medborgarna med kommunala tjänster, är de som tunnas ut och knappast de chefer på olika nivåer som finns i den kommunala organisationen.
Jag tror att det bästa för hela KAK regionen - eller Västra Mälardals regionen för den som föredrar det - vore att starta en oberoende utredning om regionens kommunindelning och/eller samverkansformer.
Jag menar då inte bara administrativa rutiner utan faktiska kommunala uppgifter - gärna kärnuppgifter - som med fördel skulle kunna skötas övergripande för hela nuvarande KAK. Det får - för min del - gärna utmynna i en ny gemensam kommun.
Det känns inte helt okay - för att uttrycka mig milt - att ifrågasätta etthundratusen kronor till snöskottning åt gamla när alla vet att ett enda lårbenshalsbrott - som en sådan besparing indirekt skull förorsaka - kommer att äta upp hela besparingen och mer därtill, visserligen från en annan budgetpost men samhället som helhet har bara skapat en fördyring! Och då har jag inte lagt några beräkningar på vad det mänskliga lidandet skulle kosta.
Nej kommunalpolitiker i Västra Mälardalen! In i snickerboa och fixa till en gemensam kommun. Ingen av nuvarande kommuner är tillräckligt stor som adminstrativ enhet – och inte minst så bör en sådan ny kommun bättre kunna passa in i den nya regionsindelning som nu äntligen är på gång! -
Det känns positivt att regionsfrågan börjar röra på sig. Det är en inte helt okontroversiell fråga. Och den är även komplicerad.
Ansvarskommittén – med ledning av Mats Svegfors – som 2003 fick i uppgift att utreda ämnet - kom med sitt slutbetänkande 2007 och det delades in i fyra områden:- Det samlade kommunala uppdraget
- Hälso- och sjukvårdens struktur och uppgiftsfördelning
- Regional utveckling och den regionala samhällsorganisationen
- Den statliga styrningen av samhällsorganisationen.
Ett resultat som permanentades 2009 är bildandet av Regionerna Västra Götaland och Skåne.
Övriga landet kan ansöka om att bilda regioner och det är Kammarkollegiet som yttrar sig i dessa frågor till Regeringen.
Det har i vårt län funnits önskemål om att låta Västmanland, Sörmland och Uppsala län bilda en ”Östra Svealands-region”.
Nu har Landstingen i Västmanland, Sörmland och Örebro län beslutat att ansöka om en gemensam region. Orsaken är att Uppsala län inte är intresserade.
Att Uppsala inte vill delta är lite synd, det hade legat närmare till hands än Örebro med tanke på Östra Svealands-tanken”. Och inte minst hade den akademiska utbildningen blivit betydligt tyngre. Men – som någon landstingspolitiker menade – man kan ju inte tvinga Uppsala att samarbeta.
Egentligen är knappast det geografiska läget så avgörande, det viktigaste är att få till regioner med starkare ekonomiska muskler än nuvarande länsstyrelser och landsting och med det för ögonen så tror jag att spåret man är inne på nu är rätt. Det blir ju inte heller ”ristat i sten”! Skulle Uppsala komma på andra (bättre) tankar så går det att utöka regionen.
Det är en intressant utveckling vi nu ser starta. Om målet ska nås redan 2015 så får det gå undan i beslutsrummen.Ett och annat Kommunalråd sitter och bevakar sitt revir och vill att just den kommunen ska hamna i regionens absoluta mittpunkt.
Men nu är ju sådant bara trams!- För det första så är det en fysiologisk omöjlighet att alla kommuner ska kunna hamna där.
- För det andra kommer alla (läs kommuninvånare) att bli vinnare med den större regionens samordningsmöjligheter i regionalpolitiska frågor. Exempelvis sjukvård, utbildning, regionaltrafik etc.
Ett annat område som regionsbildningen får effekt på är organisations-Sverige. De flesta större riksorganisationer – exempelvis folkrörelserna – har både en lokal- och en distriktsnivå. Här kommer man, mer eller mindre, att tvingas till sammanslagningar och därmed starkare ekonomiska enheter på distriktsnivån.
Det ger möjlighet till effektiva samordningar av kanslier och dyl.
Det är även med hänsyn till det senare viktigt att frågan kommer till skott. Jag var själv på ett höstmöte med PRO Västmanland i torsdags där vissa ställningstaganden blir mer eller mindre blockerade av att man inte vet hur regionen ska formas. Nu hade vi information om det nya regionsförslaget med tidsplanen till 2015. Därmed underlättar det betydligt för planeringen. Detsamma gäller säkert alla andra föreningar på distriktsnivå.
Så - ”regionsbildare” - heja på! Det kommer att bli bra!
Annat innehåll
Prenumeration
Sök i bloggen
Om bloggen
Jag lämnade yrkeslivet för några år sedan, född 1941. Yrkesmässigt har jag arbetat med IT-frågor och utbildningsfrågor huvuddelen av tiden. Mitt genuina samhällsintresse gör att jag gärna säger min mening i stort och smått. Äldrefrågor tycker jag behöver mycken uppmärksamhet. Trädgård och växter är ett annat intresse som jag gärna skriver om. Utöver det, har jag synpunkter på det mesta i samhällsdebatten. Kanske i första hand saker med anknytning till mina erfarenheter, men inget går helt säkert från mina "goda råd". Jag ser väldigt gärna att mina läsare bidrar med kommentarer till- och synpunkter på det jag skriver.
Senaste inläggen
Arkiv
Sök i bloggarna här
Våra bloggare
Kontaktinformation
