Seniorbloggen
Blogginlägg
-
Något av det trevligaste jag har varit engagerad i genom åren är den kabaré som PRO-Kungsör sätter upp varje år. Vi har vanligtvis två föreställningar i februari och därefter gör vi en del gästspel på begäran. Det betyder att föreställningen sprids ut över året en del. Årets upplaga är inte riktigt avslutad ännu. Vi gör den sista föreställningen i september i Skultuna där PRO har bett oss komma.
Men vi har så smått börjat fila på nästa års kabaré. Den har fått ett arbetsnamn – som jag inte tänker avslöja – och vi sitter några stycken på våra kammare och så smått har börjat arbeta med innehållet. Utan att släppa allt för mycket på förlåten så lutar det åt att bli något åt det vågade hållet – mer tänker jag inte avslöja.
Ulla Stenberg är entusiastisk ledare för kabarén och så har vi en grupp på sju personer som hjälps åt att skapa innehåll. Premiären på nästa års kabaré blir alltså i februari, men datum är ännu inte bestämt.
Ett dråpslag drabbade oss när vi fick besked om Bruno Widéns bortgång. Det kom visserligen inte helt oväntat eftersom det inte har varit helt okänt att han kämpat med sin svåra sjukdom en tid. Men man hoppades ändå att det på något sätt skulle reda ut sig och han skulle besegra sin angripare. Att jag nämner Bruno i detta sammanhang är – förutom att han var en stor entusiast och tillskyndare av vår kabaré – framförallt var en av de stora stöttepelarna för Kungsörs – och jag vill påstå hela regionens – kulturliv. Genom sin person och intresse att hålla den lokala kulturen under armarna blev han en av regionens viktigaste kulturpesoner. Bara allt material han samlat på sig genom åren – dels själv och dels det han övertagit från sin far Ragnar – är en i det närmaste outtömlig källa. Man får innerligt hoppas att det säkrats för framtiden.
Måtte också Thor Modéenteaterns framtid säkras på ett bra sätt. Alla som sysslar med olika typer av föreställningar med sittande publik vet hur viktigt det är att ha en lokal som sätter fokus på föreställningen. I Kungsör finns bara en sådan och den måste vi gemensamt tillsammans med ägarna, se till att den får leva vidare. På det rent egoistiska planet ser jag hur viktig Thor Modéenteatern är för vår kabaré – även om det är en liten bagatell i detta sammanhang.
Men annars - att sitta och knåpa med innehåll till denna kabaré lämpar sig denna sommar sällsynt bra till. Vi har haft en värme som kan knäcka den starkaste. Jag vet inte om det beror på åldern eller vad det kan vara, men det blir allt tuffare att klara av dessa värmeböljor. Jag går gärna undan i skuggan och sysslar med något svalkande. Men man ska inte klaga. Känner man ett oemotståndligt behov av att klaga på sommarvärmen så kan man en kort stund åkalla minnesbilderna från den senaste vintern och det oemotståndliga behovet klingar snabbt bort.
Att läsa en god bok är en sysselsättning som jag periodvis ägnar mig åt. Det kan gå flera månader mellan varven och så plötsligt kan jag bli helt uppslukad när jag hittar någon fängslande bok. En som jag just avslutat och som jag varmt kan rekommendera är boken ”Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann”. Det är det roligaste som jag någonsin läst – i varje fall vad jag kan komma ihåg. Författaren heter Jonas Jonasson och han lyckas med sin bok sätta hela efterkrigshistorien i en helt ny belysning. Jag har suttit under mitt äppelträd – alldeles ensam i trädgården – och skrattat högt åt var och varannan rad. Grannarna har säkert letat numret till sjukvårdsupplysningen åtskilliga gånger. Ja så rolig är den faktiskt. Har du inte läst boken så gör det!
I går kväll kom ett välgörande regn som på en gång fått växtligheten i rabatter och grönsaksland att piggna till. Tyvärr har det också fått gräset att göra detsamma så i dag blir nog gräsklippning ett av projekten.
Mitt stora trädgårdsprojekt – gräsbekämpning – kommer på nytt upp i min framtida agenda. Gräsklippning är för mig det tråkigaste inslaget i trädgårdsarbetet, men mer om det5 en annan gång.
-
Nu kommer frukten av all omvårdnad. Växthusets invånare börjar betala tillbaks på det arbete som deras omvårdnad inneburit. Jag har nu under knappt en veckas tid kunnat skörda coctailtomater och de lite större varianterna har börjat skifta färg och kan börja skördas om knappt en vecka.
Min absoluta favorit bland bifftomaterna är Brandy Wine. Det är en gammal sort men blir aldrig omodern. Ca 400 - 500 gram stor, rödbrun i färgen. Den är mycket oregelbunden i sin form och man kan tydligt se att en bifftomat egentligen består av många sammanvuxna fruktkroppar. Ofta delar Brandy Wine sig i toppen på ett sätt som gör att kropparna separeras lite grand. Den är underbart god i smaken och jag kan verkligen rekommendera den till den som är intresserad av tomatodling till husbehov. Den lämpar sig också utmärkt för torkning. Man delar då upp den i mindre bitar som alla har kärnhuset genomskuret för att underlätta torkningen - det gäller för övrigt all torkning av frukt.
Bland de lite mindre tomatsorterna så har Brown Berry blivit en favorit för mig. Det är en så kallad coctailtomat men är alldeles underbar till maten. Den har en litet kryddig smak och är ganska söt. Det största problemet med den är att den är svår att passera utan att man norpar åt sig en och stoppar i munnen. Det slitna uttrycket - försvinnande god - passar förträffligt in på denna lilla sötnos.
Bland de övriga invånarna i växthuset kan man nämna paprika, chili och basilika. Den sistnämnda har leverat sin tribut till middagsbordet i flera månader vid det här laget och jag tycker att den på många sätt kan ersätta persilja som grönkrydda. I år har jag bara basilika med "vanlig" smak. Jag har tidigare sått både citron-, kanel- och flera andra basilikavarianter, men jag har alltmer fastnat för att den ursprungliga smaken vinner i längden. Den är dessutom betydligt robustare mot angrepp - både från insekter och sjukdomar - än de modifierade sorterna. Ett bra tips för den som inte vill så frön själv, är att plantera de grönkryddor man köper i mataffären. De tar sig alldeles utmärkt och har man ingen annan riktigt solig och varm pats för den värmeälskande basilikan så är inomhus i ett fönster ett bra alternativ. Får den bara vatten ofta och lite näring då och då så kommer den att glädja sin husbonde långt in på hösten.
Jag nämnde paprika. I år har jag endast sått en sort som heter Tomatpaprika. Den har formen av en bifftomat men är i övrigt en helt vanlig paprika som man kan skörda i de olika färgvarianterna efter tycke och smak. Det är ca en vecka kvar innan vi börjar plocka av paprikan.
Det gäller även chilin som i år består av Jalapeno - en liten medelstark chilipeppar. Den lämpar sig väldigt bra att torka. Det man behöver tänka på när man torkar chili är att hettan mångdubblas i den torkade frukten. Det beror givetvis på den högre koncentrationen. Smakhöjningen gäller för övrigt alla torkade frukter - inte minst tomater. Det blir en fantastisk smakförhöjare i torkat tillstånd. Vi brukar ha torkade tomater under hela vintern.
Jag lovade tidigare att återkomma med rapporter om hur isoleringen av mina planteringshinkar fungerar. Jag kan förnöjt konstatera att det går över förväntan. Jag har dragit igång den automatiska droppbevattningen under locken av cellplast som jag lagt ovanpå planteringshinkarna.
Locket förhindrar effektivt avdunstningen och jag har inte haft något tillbud om uttorkning av någon planta. Samtidigt håller sig jordtemperaturen i hinkarna under 25 grader - jämfört med 35 - 40 grader utan isolering - och det är idealiskt för tomaterna. Det innebär samtidigt att jordtemperaturen under natten inte sjunker så mycket och tomaterna - som vill ha så jämn temperatur som möjligt - trivs som fisken i vattnet.
Man kan se på bilden ovan att bladen på den högra plantan har rullat ihop sig och ger nästan intryck av att ha torkat. Det är ett fenomen som olika tomatsorter har mer eller mindre benägenhet för och beror på för mycket kväve. Det kan i sin tur bero på att de fått för mycket gödsel. Alternativt kan det orsakas av att man tagit bort "tjuvarna" - de skott som utvecklas i bladvecken på alla tomatplantor och som ska tas bort på alla stamtomater - i senaste laget. Då har rotsystemet anpassat sig till den stora grönmassan, och när man då tar bort alla "tjuvar" så blir rotsystemet överdimensionerat och förser plantan med för mycket näring.
Det skadar inte plantan eller frukterna på något vis och man kan lugnt luta sig tillbaks och njuta av tomaterna.
Nu är det dags att göra en insats i paradiset.
Må så gott! -
Så har vi klarat av midsommarfirande med god mat och allt som därtill hör. Nu kan man åter lyfta blicken och se vad som finns på andra sidan midsommarsolståndet. vi går - om än långsamt i början - mot mörkare tider och tankarna på den vanliga livslunken infinner sig. Ett ord som poppar upp i mitt huvud är ordet klåfingrighet.
Vi upplever i dessa tider en klåfingrighet med att föra över de allmänna välfärdsmonopolen till en avreglerad, privat marknad. Vi har upplevt många exempel under de senaste åren och fler står på kö. Jag tänker bara nämna några få – det är sådana som i princip alla som bor i detta land berörs av.
Det första exemplet är Apoteket. Ett väl fungerande system med butiker för i första hand läkemedel, som avreglerats av rent ideologiska skäl. Jag har aldrig hört någon debatt om att apoteken inte fungerat bra. Tvärtom! Och dessutom - med tanke på den typ av varor som apoteken hanterar så har alla varit överens om att det är viktigt att samhället har koll på hanteringen.
Inom det närliggande sjukvårdsområdet finns många exempel på privatisering av vårdcentraler. Som ett brev på posten upplever vi många larmsignaler om hur servicen blivit sämre på många av dessa efter överföring i privat regi. Kritiken har ofta gällt svårigheter att komma i kontakt och beställa tid, krångliga telefonsystem som bland andra många äldre personer har svårt att hantera. Även brist på läkare och att få träffa samma läkare vid återbesök är vanligt. Ett av skälen till det senare är att man ofta använder sig av så kallade stafettläkare.
Parallellt har rapporterna duggat tätt om hur rekordvinster tas ut till ägarna av dessa vårdcentraler och hur de i en del fall genom avancerade bolagsbildningar och ekonomiska överföringar mellan dessa, medvetet försöker lägga dimridåer över vinstuttagen och försvåra insynen för vårdens huvudmän.
Ett annat exempel som nu är aktuellt, är Bilprovningens avreglering den första juli i år. Enligt alla bedömare som uttalat sig i massmedia – och exempel från andra länder som genomfört en liknande avreglering - så kan vi vänta oss en prisuppgång på cirka 150 %.
En av de högsta cheferna i ett av bolagen som väntas ta sig in på bilbesiktningens marknad uttalade i P1s Morgon eko att anledningen till prisökningen är att det blir en sämre effektivitet hos de företag som tar över. Han menade att det är självklart att ett monopol kan jobba mycket effektivare.
Ursäkta om jag tar mig för pannan!
Vad är då den bärande idén med alla dessa avregleringar?
Det vi som användare förväntar oss är förstås att det ska bli bättre och billigare för kunden. Men här ligger fokus helt på utföraren. Det är någon form av omvänd kundnytta. I stället för att samhället ska se till att tjänsterna blir så bra och billiga som möjligt för kunden så ser det till att så många utförare som möjligt ska kunna ta för sig av en marknad som är reglerad i lag - vad gäller skyldigheten att exempelvis kontrollbesikta sina fordon - men ingen vidhängande regel om hur mycket det ska få kosta eller vilken servicekvalitét som ska levereras.
Det verkar som lagstiftarna – Riksdag och regering – ser välfärdsmonopolen som en godiskiosk.
Snälla väljare i höstens val - stäng godiskiosken för de klåfingriga!
-
I klimatdebatten har man helt riktat in sig på handel med utsläppsrätter. Det betyder i min värld att man kan köpa sig fri från att behöva sänka sina utsläpp om man är ett nedsmutsande företag med gott om pengar. De som inte har denna möjlighet – företrädesvis u-länder – åläggs med detta system att strikt följa utsläppsreglerna vilket ju blir en i det närmaste omöjlig uppgift.
Det är möjligt att jag är ensam om att ha svårt att förstå logiken i detta system och att det skulle bidra till att lösa exempelvis koldioxidutsläppen i världen.
Jag kan inte få det till något annat än i bästa fall ett nollsummespel som resulterar i oförändrade utsläpp. Men troligare är att det inbjuder tredje världen till att bryta mot utsläppsreglerna och därmed i praktiken öka utsläppen. Om jag tillhörde tredje världen så skulle jag säkert med enfas hävda att jag har samma rätt att höja min levnadsstandard på samma sätt som den sk utvecklade delen har gjort, nämligen att skita ner mark, vatten och luft helt ohämmat.
Ok jag inser att det kan synas som en pessimistisk utvecklingssyn. Men jag är egentligen inte pessimist, däremot måste vi inse att vi i den utvecklade delen a världen har en stor uppgift att se till att vi vänder på utvecklingen. Därför kan vi inte fortsätta med den övertro på att marknadskrafternas skulle ha någon slags – närmast automatisk – mekanism som löser alla problem. Att det fungerar på en fungerande marknad är väl de flesta överens om. Där betyder det i klartext att den starkare överlever och den svagare går under. Men mellan nationer finns ingen sådan reningsmekanism utan där är det befolkningen som bestraffas när landets förmåga inte räcker till.
Det är alltså hög tid att börja ifrågasätta systemet med utsläppsrätter. Hur det exakt bör vara i stället kanske är lite förmätet för en blygsam medborgare att komma med lösningen på, men en naturlig instans att övervaka, besluta och även sanktionera sådant borde vara ett Förenta nationerna som givits lite mer råg i ryggen jämfört med idag och där alla möjligheter för stormakterna att lägga in veto har tagits bort.
Visst är lösningen enkel? Låt oss skrida till verket! -
Nu har det varit lite knackigt med blogguppdateringar en tid. Det beror främst på två saker. Den ena är att pensionärslivet kan vara ganska tait ibland med tiden - det vet du som också tillhör den celebra del av befolkningen. Den andra anledningen är att jag befinner mig ganska mycket på resande fot i vårt avlånga land. Hustrun och jag har varit praktiska och spridit ut våra närmaste från Malmö i söder till Kiruna i norr. Det betyder att jag får se hela landet lite då och då. Det ger ofta tillfällen till funderingar.
Just hemkommen från övre Norrland - Kiruna och Skellefteå - slås jag av hur fantastiskt detta land Sverige är. Om man skulle sätta en nål i Smygehuk i Skåne och vrida Sverige så att Lappland hamnade längst söderut, skulle det hamna långt nere i Italien. Det ger lite perspektiv på olikheterna i klimat i landet.
Om man vill se hur långt våren/sommaren har kommit den här årstiden, är en bra indikator att studera björklöven - och då tänker jag inte på ishockey utan de riktiga björklöven, de som växer på de riktiga björkarna efter vägen. När man åker norrut - som jag gjorde i början på förra veckan - slås man av hur storleken på björklöven minskar ju längre norrut man kommer. Det stämde även denna gång - ända tills jag kom till Överkalix. Då var helt plötsligt löven lika stora som här hemma. För några veckor sedan så var kusttrakterna i övre Norrland varmast i landet och det kunde man tydligt se. Våren hade tagit ett jättesprång mot försommaren.
Någon mil längre norrut var björklöven tillbaks till det skira ljusgröna flor som de var här hemma för så där tre veckor tidigare.
När man till sist kommer till Kiruna så är det ganska tidig vår men ingen snö. Men det fantastiska ljuset som den landsänden kan stoltsera med är dock något alldeles extra.
När man mitt i natten upplever ljuset från midnattssolen hamnar man i en nästan trolsk stämning. Plötsligt får staden och terrängen en nästan sagolik inramning. Första gångerna jag upplevde det för många år sedan, funderade jag ganska mycket på vad det kunde bero på att jag upplevde en så kraftig förändring av stämningen. Det enda jag kan komma på som kan förklara det, är att våra hjärnor inte är programmerade för att uppleva att solljuset kommer från norr. Å andra sidan kanske jag extra stor benägenhet att låta mig dras in i den trolska John Bauer-världen, vad vet jag?
Nu funderar du förstås vart jag vill komma med denna betraktelse - du är i så fall inte ensam - det undrar jag också. Jag tror att jag bara ville försöka förmedla något som alltid överväldigar mig när jag åker i vårt avlånga land - inte minst vid den här tiden på året. Men å andra sidan vet jag ju att sådana saker inte kan tas in med hjälp av beskrivningar, de måste upplevas.
Så därför kära läsare - om du inte gjort det förut - skippa utlandsresorna den här årstiden och ge dig ut på upptäcktsfärd i vårt eget land och upplev hur fantastiskt det är.
