På Y-fronten
Blogg - publik
Blogginlägg
-
Hej Köping!
Har suttit sedan ett bra tag (minst 3 minuter), och försökt knåpa ihop ett hyfsat schema av terminens kurser så att det stämmer överens med antalet poäng jag måste ta, med obligatoriska kurser, med valfria kurser, med att få fredagen helt ledig (kommer inte hända), med planläggningen av snöfall och med Gud. Alla skall ha ett finger med i spelet när jag väljer kurser och bygger schema. Det ser ut som att jag även detta år kommer jogga runt på universitetet mellan 8-17 (vad hände med less is more?), varje dag, och lära mig exakt vad läraren säger utan att tänka själv.
Lyssna och lär, schweiskiska utbildningssystem:
-
Tre saker slog mig imorse när de schweiziska kyrkklockorna ringde in till morgonbön (men inte vet jag varför de ringer varje morgon) i askatolska Zermatt och väckte mig ur mina kitchdrömmar: Att jag alltid har ont någonstans. I halsen, i nacken, i hjärtat eller i lilltån. Det kan vara vartsomhelst. Imorse var det låret som stärkete hypotesen om att jag är hypokondriker. Det gör nog lite ont ändå. Jag beklagade mig inför tysken som bryggde morgonkaffe och gjorde fluff-mjölk som bara tyskar kan och han förklarade att jag inte värmt upp tillräckligt inför gårdagens trappträning. Jag slängde på lite Alp-Voltaren som förvisso farmaceutrumskompisen jämför med homeopati och slänger rätt ner i Sverkers soptunna. Dessutom så slog det mig där under morgonminuternas bubbel någoting mer. Jag skulle köpa lövbiff på lokala mataffären för att rulla ihop ett gäng rullader med bacon, mozzarella, färska örter och kantareller ja ni vet, vanlig svensk husmanskost. På Big Inn i Köping köper du ett pack med cirkus 15 fina, lövtunna skivor biff. I Schweiz måste du i motsvarande fall köpa 15 stycken paket med endast ett litet minilöv i varje. Hur tänkte dom här? Att schweizarna är så tjocka att dom inte får köpa mer än en åt gången? Knappast. De små jävlarna. Eller vill de sälja mer papperskassar då det behövs minst 1 och ¾ kasse för en hygglig måltid rullader? För vem vill bara ha en rullad på tallriken? Faktiskt så är det mesta smått i Schweiz. Landet är litet. Ostarna är små. Kossorna har korta ben. Gatorna är trånga. Nyfikenheten är nästan obefintlig. Till och med det nybyggda IKEA är litet för att vara ett nybyggt IKEA.
Vilken tur att bergen är stora.
(Tredje saken som slog mig har jag redan glömt. Varför glömmer man alltid de briljantaste idéer under de ljuva minuterna innan och efter en natts snusande?)
-
Jag tog taxi från stationen till lägenheten i Lausanne. Köpte parfym på Arlanda gjorde jag också. Och valde kycklingfilé framför tofu på Migros igår. Vilken spender jag blivit. Men det var berättigat. För min 75-liters ryggsäck fylld med alldeles för mycket Kalles Kaviar måste ha vägt minst lika mycket som två vinkelväxlar från Getrag. Jag skulle ha brutit smalbenen om jag försökt kravla mig upp för 89-graders-backen hem till kollektivet. Dessutom hade chauffören rosa pikétröja, pratade den ljuvaste franska med någon slags afrika-brytning och pumpade "Come and take a ride with me" med nedvevade fönster. Sentimentaliteten av att behöva lämna världens bästa land Sverige med tandvårdsbidrag och Spotify försvann för ett ögonblick. Dessutom var parfymen inte till mig utan till tysken. Och kycklingfilén var på action, på rea. Berättigat alltså, för schweizerfrancsen är inte att leka med.
Att vara tillbaka i Schweiz efter en sensommar i Sverige är med delade känslor. Bjuder vintern på snö så kommer jag inte att klaga. Och taggar professorerna ner och slutar kalla sig "Madamde Monsieur Docent Docteur Philosophie Important" och slutar ignorera dig om du du:ar dem och ställer dumma frågor för att du inte förstår deras högtravande babbel, ja då kommer även jag bli lite ödmjukare. Bara jag blir en skvätt klokare detta åt så är jag nöjd. Men annars så vill jag hem. Till ett svenskt universitet med gasquer, hemtentor, nollningar, lärare som man kan du:a, problembaserad undervisning och endast en tågresa hem till Köping, till familj och vänner.
Det får tiden utvisa.
Tågresa Lausanne-Zermatt.
-
Hej. Jag har fyllt år nu igen. Javisst. Återkommande fenomen. Ett år äldre, lite visare, mycket bättre kondition, 0,25 enheter sämre syn, cirka 365 bananer mer i kroppen, nybliven tyska-pratare och ett ryggmärgsprov rikare.
Intuitionen säger att även 8 juni 2011 - 8 juni 2012 kommer innehålla cirka 365 bananer. Ibland är livet rätt så skönt försägbart.
Blåbärssmoothie laget runt på Chemin du Trabandan. Jag håller med farmor - det är roligare att ge bort presenter på sin födelsedag än att få.
Kubb kom med sommartomten.
Från höger: Sverige, Schweiz, Italien, Tyskland.
Tårta till mig! Jag blev riktigt bortskämd.
-
Jepp jag lever fortfarande, ingen anledning att oroa sig (för det gör du ju!). Har som vanligt bara bosatt mig i böckerna igen. Tog mig precis ut ur psykosen (och finurligt nog ur den psykopatologiska boken som med lätt paranoia tror att jag förföljer honom när det egentligen är han som ligger på nattduksbordet och stjäler mina timmar) och insåg återigen hur fantastiskt dålig bloggare jag är. Jag borde inte få blogga (till skillnad från en annan Carlsson nämligen min stora bror: http://iamyournewyork.blogspot.com/ - här snackas det bra kvalitet).
Annars då? Jotack. 23 år närmar sig med stormsteg, endast 10,5 dagar tills jag växer lite igen. Tyvärr vankas det varken jordgubbstårta eller fiskdamm, det blir till att hänga med böckerna igen då jag är mitt i tentaperiodernas tentaperiod. Ouf. Men jag unnar mig nog en liten bit ost mot kvällningen, one has to eat! Hänger nog en hel del i badrummet också då jag nyligen investerat i en Öresund. Säg hej till vårt nya toalettlock, införskaffat på ikea (alla anledningar att åka till ikea är bra anledningar):
Har även en tysk med bruten bäckenbotten på halsen (..och där blev det tvetydigt, lyckas du lista ut huruvida ”halsen” tillhör mig eller tysken och om svaret dessutom är rätt så kan du hämta ut en gratis kanelbulle på Bärsingen). När han inte kör återhämtningsövningar för foglossning jobbar han mest i horisontalt läge:
Plugget förflyttades i helgen till högre höjder. Jag och Matterhorn jobbar hårt med kognitiv psykologi:
Heppåer!
Annat innehåll
Prenumeration
Sök i bloggen
Om bloggen
En blogg är ett perfekt redskap för den som gillar att skriva och samtidigt dela med sig av sina funderingar och sin vardag. Därför var jag inte sen att hoppa på Bbl/AT:s förslag om att starta en blogg. Istället för att lämna mina tankar åt sitt öde kommer jag att blogga dem, hur världsliga de än kan tänkas vara. När tappar man humöret som skidskollärare? Hur böjer man egentligen verbet conquérir i passé subjonctif? Funkar det att ha senap i korvstroganoffsåsen?
Vart detta kommer leda och vilken nyans den röda tråden genom min blogg kommer att ha – ja, det får ni veta om ni följer med på mina resor.
Välkomna till min blogg!
Senaste inläggen
Arkiv
Sök i bloggarna här
Våra bloggare
Kontaktinformation
