Bloggen
var
i
går
på
plats
på
Krillan
och
bevakade
KFF-Södra
för
tidningens
räkning.
En
artikel
om
matchen
och
ett
par
nyheter
hittar
ni
i
dagens
blad,
en
kortare
webbversion
om
matchen
med
citat
från
Johannes
Skoglund
hittar
ni
här
-
och
nyheten
om
provspelande
Koyar
Salimi
från
Västerås
SK
här.
Med
det
avklarat
försöker
bloggen
-
som
vanligt
-
att
gå
in
lite
djupare
och
detaljstudera
det
som
faktiskt
hände
ute
på
planen.
*****
Köping
FF
-
Arboga
Södra
5-1
(2-1)
Mål
KFF:
Semir
Ajanic
2,
Skender
Kakicu,
Dennis
Boskailo,
Simon
Degerfeldt
Mål
Södra:
Jaser
al-Mosawy
Startelvorna.
De
heldragna
pilarna
visar
löpvägar
som
påverkade
matchbilden,
de
streckade
visar
positionsskiften
två
spelare
emellan.
Laguppställningar
Båda
lagen
har
spelat
in
varianter
av
4-3-3
under
försäsongen
och
fortsatte
på
den
inslagna
vägen.
Wiker
ställde
upp
sitt
Södra
med
en
defensiv
4-2-3-1-liknande
uppställning
där
laget
skönk
hem
djupt,
drog
tillbaka
yttrarna
och
kontrade
på
snabbe
Brandon
Wade.
Södra
saknade
sina
två
kanske
viktigaste
defensiva
pjäser
-
Gustav
Gustavsson
och
Filip
Stjernfeldt.
Remco
Boere
matchade
en
backlinje
som
påminde
om
den
från
förra
mötet,
samt
ett
identiskt
mittfält.
Framåt
erbjöds
en
hel
del
fart
då
Koyar
Salimi
och
Martin
Springfeldt
startade
i
stället
för
de
mer
statiska
Sanel
Mutapcic
och
Dalibor
Ivkovic.
Ajanic
och
Salimi
växlade
positioner
ofta
och
såg
till
att
KFFs
anfall
var
flytande,
även
om
Salimi
föredrog
att
dra
sig
mer
ut
åt
vänster.
Tre
mål
i
första
halvlek
-
något
oväntat
Tre
mål
i
första
halvlek
speglar
egentligen
inte
matchbilden,
men
säger
något
om
kvaliteten
på
anfallen.
Södra
skönk
hem
djupt
och
bevakade
på
rätt
sida
för
att
sen
försöka
kontra
snabbt
när
de
vann
boll
-
samtidigt
hade
KFF
en
något
försiktigare
approach
där
Kakicu
och
Azizi
stannade
djupare
på
mittfältet,
ytterbackarna
värderade
när
de
skulle
fylla
på
i
anfallen
och
backlinjen
sålde
sig
inte
lika
högt
somi
februari.
Det
var
gästerna
som
tog
ledningen
efter
en
kontring
som
hämtad
ur
skolboken.
Ett
uppspel
från
backlinjen
hittade
Brandon
Wades
fötter,
med
Christoffer
Skoglund
i
ryggen
vände
han
runt
-
och
framförallt:
ut
mot
kanten,
bort
från
Boskailo
som
inte
hade
någon
markering
(2
mittbackar
mot
en
forward)
och
annars
kunnat
täcka
upp.
Inspelet
hittade
Jaser
al-Mosawy
som
kunde
stöta
in
bollen
från
nära
håll.
Salimi
bakom
KFFs
vändning
KFF
kunde
sedan
utnyttja
spelövertaget
och
snabbt
vända
på
steken.
Mycket
tack
vare
att
Koyar
Salimi
visade
sin
klass.
1-1
gjorde
Skender
Kakicu
på
frisparken
han
fixade.
2-1
kom
efter
att
Boskailo
fullföljt
en
löpning
från
backposition,
överraskat
försvaret
och
frispelad
av
Salimi
kunnat
göra
KFFs
andra
mål
för
dagen.
Den
andra
halvleken
fortsatte
i
ungefär
samma
mönster,
men
blev
något
hattig
(för
att
använda
Mikael
Wikers
uttryck)
av
alla
byten.
Sista
halvtimmen
hade
Södra
bytt
ut
större
delen
av
backlinjen
och
när
inbytte
Simon
Degerfeldt
snyggt
pangat
in
3-1
gick
luften
ur
Arboga.
Två
mål
av
KFF-kaptenen
Semir
Ajanic
fastställde
slutresultatet.
Efter
matchen
kan
man
konstatera
att
Köping
fick
i
gång
målskyttet
och
kanske
en
välbehövlig
kick
för
självförtroendet,
medan
Arboga
fick
bra
motstånd
och
tog
chansen
att
lufta
en
större
del
av
truppen.
Modernt
spelfördelande
a
la
Johannes
Skoglund
Mest
intressant
taktiskt
den
här
matchen
var
det
faktum
att
båda
lagen
hade
spetsen
uppåt
på
sina
mittfältstrianglar,
det
vill
säga
spelade
med
två
defensiva
mittfältare
framför
backlinjen.
Det
gör
att
ytan
'nummer
10-spelarna'
vill
åt
-
den
som
Erik
Hamrén
kallar
Vardagsrummet
-
är
väl
skyddad.
Ett
vanligt
förekommande
problem
på
toppnivå
där
4-2-3-1-systemet
ofta
används:
"Vardagsrummet"
-
ytan
centralt
framför
backlinjen
som
är
så
användbar
att
slå
instick
från,
här
illustrerad
av
de
blå
konorna
-
är
ofta
stängd
av
två
balansspelare
i
dagens
fotboll.
Lösningen
för
'tiorna'
blir
ofta
att
vandra
ut
mot
kanterna
för
att
kombinera
med
yttrar,
eller
att
droppa
hemåt
och
hämta
boll.
Skoglund
spelade
i
en
fri
roll
och
klarade
av
det
utmärkt.
Han
vandrade
hem
och
hjälpte
till
i
speluppbyggnaden,
drog
sig
ut
på
kanterna
när
det
fanns
luckor,
samt
hotade
i
djupled
när
det
var
läge.
Tonton
och
Mergim
Bekaj
stannade
helst
kvar
centralt
när
Skoglund
for
iväg,
vilket
gjorde
att
KFF
kunde
skapa
sig
numerärt
överläge
på
andra
delar
av
plan
och
kombinera
sig
fram.
Skoglund
var
med
i
förspelet
till
de
två
första
målen,
vid
det
tredje
vann
han
boll
högt
upp
på
högerkanten
och
spelade
fram
Degerfeldt.
Man
kan
lugnt
påstå
att
rollen
är
rätt
för
honom
och
fortsätter
det
i
samma
stil
blir
han
lika
viktig
för
KFF
som
i
division
2
säsongen
2009.
Den
här
typen
av
spelfördelande
kommer
förmodligen
också
att
krävas
om
KFF
vill
spela
possession-fotboll
mot
motståndarförsvar
som
sjunker
hem
lågt
och
täpper
till
centralt.
En
jämförelse
För
att
ytterligare
illustrera
poängen
använder
vi
(du
och
jag)
den
här
statstavlan
över
Mesut
Özils
rörelsemönster
mot
CSKA
Moskva.
Det
må
vara
kryddat
att
jämföra
med
Champions
League
-
men
notera
att
det
inte
är
insatsen
som
jämförs,
utan
var
på
plan
man
hämtar
boll.
Pilarna
visar
var
Özil,
i
sin
roll
som
'10a',
tog
emot
passningar
i
CL-åttondelen
mot
CSKA
i
Moskva.
Han
rörde
sig
ofta
ut
mot
kanterna
för
att
komma
iväg
från
ryssarnas
defensiva
mittfältare
Aldonin
och
-
framförallt
-
Wernbloom.
Smart
kille,
det
där.