Arbogamamman
Blogg - publik
Blogginlägg
-
En underbart fin minnesdag igår.
Tack alla ni som kom el satt hemma och delade dagen med oss.
Den här traditionen kommer att jag att fortsätta med varje år. För att få minnas våra avlidna i en gemensam minnesstund, på ett sånt här avslappnat sätt, är något som iaf jag vill fortsätta med.
-
Idag är sista dagen med mitt bandage på huvudet. Imorgon får jag ta bort det.
Vilken slump egentligen. Att jag blir av med det sista precis samma dag som vi har 3 års dag för Max och Sagas bortgång.
Jag borde inte klaga, när jag gjorde det precis efter händelsen så upprepade mina anhöriga "men, du ska vara glad att du lever".
Jag blev irriterad på dem när de sade så. För mig var det ju självklart att jag skulle överleva. Det fanns ju inget annat altenativ. För mig var det värre att vara utan Max och Saga och att de rakat av mig håret utan att fråga.
Men, mina anhöriga var ju rädda att jag skulle dö. De satt ju där vid min sjukhussäng dag efter dag och hoppades att jag skulle överleva.
Det är klart att DE var rädda att jag inte skulle vakna igen. O det är klart att de var glada/lättade att jag faktist gjorde det. men för mig var det en konsogt sak som jag "borde vara glad över" enligt dom.
Ja, som sagt, imorgon blir det avbandagering, och träff med läkaren. Senare ses vi på biblioteket i arboga. Vi bjuder på lite kaffe och kaka och visar upp flaggorna som jag tidigare pratat om. Senare på kvällen så är det ballonguppsläpp. Vi försöker att slå rekordet förra gången på ca 53 ballonger.
Vi hedrar alla våra avlidna, och då måste ju hela himlen få lysa imorgon kväll!
-
Veckan som kommer vet jag är tung för många runt omkring mig.
Jag önsakar så att jag kunde ta bort det onda från dem. Jag tycker inte om att se de jag älskar ha ont. Men ändå är jag så tacksam över att de öppet visar för mig att de mår dåligt. Då kan vi hjälpas åt att ta hand om smärtan i våra hjärtan.
Jag har fått mina risballonger idag. El de ligger på poset färdiga att hämtas ut.
Jag känner nästa en längtan efter att det ska bli torsdag kväll så att jag får sända upp ballongerna till Max o Saga. Jag känner mig närmare dem då på något vis.
Glöm inte flaggcerminin heller. Klockan 15.30 i källaren på biblioteket i Arboga. -
årsdagen närmar sig med stormsteg.
Tungt är det när man tänker tillbaka på hur fint vi hade det de här sista dagarna för tre år sedan.
Men, trösterikt är det när jag ser, hör och märker hur många jag har runt om mig.
Så jag vill göra som förra året. jag vill tillbringa denna dag tillsammans med min familj och er alla andra.
Dagen kommer att börja va 15 tiden på eftermiddagen på biblioteken i arboga.
Där kommer jag och min pappa visa upp flaggor som vi sytt för Max och Sagas skull, men också andra flaggor som är sydda av anhöriga till andra våldsdödade.
Det är föreningen RAV- Riksorganisationen för anhöriga till våldsdödade som har en flaggturné just nu. Min pappa är styrelseledarmot där, och jag är en aktiv medlem. Om ni vill läsa mer om föreningen så gå in på www.rav.se.
Vi i familjen har tillsammans hjälpts åt att sy en flagga för Max och en för Saga. Det finns kläder, kort och många andra saker på. Flaggorna ska representera dem för vilka de var och fortfarande är för oss.
Mot kvällen kommer vi att börja röra oss mot meken i Arboga. Där kommer vi att hålla en manifestation precis på klockslaget 3 år efter Max och Sagas bortgång. klockan 19.07 sänder vi upp ljusballongen mot himmlen, och ni är alla välkommna att delta. Precis som förra året.
Men, om ni känner att det blir lite tjatigt att hedra just Max och Saga år efter år så har jag förståelse för det. Kom isåfall och gör det för någon annan anhörig som ni saknar. Vi hedrar alla våra döda denna dag tycker jag.
Ballongen kan ni köpa här om ni vill:
http://festingen.se/product.asp?product=166
-
Nu är vi inne i mars, en månad som jag helst skulle vilja hoppa över.
Denna månad innebär många minnen och känslor då detta var mina sista dagar med Max och Saga för tre år sedan.
Men, nu, tre år senare, så sitter jag här och har en lite tjej på snart 1 år.
O det är ju ett stor bevis på att livet faktist går vidare, även om jag då den 17.e mars ville att livet skulle stanna.
Årsdagen kommer vi att fira som förra året. På meken klockan 19.07. Där kommer vi att släppa upp risballonger/ljusballonger, alla som vill är välkommna att delta.
Men, jag kan inte förvänta mig att folk ska vilja el orka hedra Max och Saga varje år. Alla familjer runt om har sina egna avlida att minnas, sakna och bry sig om.
Så jag tänkte vända på arrangemanget lite.
JAG kommer att gå¨dit för Max och Sagas skull varje år, med två ballonger. För jag hedrar dem den dagen.
Men, ni kan väll komma dit för de ni önskar att minnas den kvällen.
Vi slår rekordet på 56 ballonger, och ser till att det finns ballonger till alla våra anhöriga på himlen samtidigt.
OM det finns ett liv efter döden, så blir det fantastiskt syn för dem där uppe i "himlen" om vi laf kan fördubbla antalet.... som en manifestation för det vi känner inne i hjärtat när vi tänker på våra avlidna/saknade.
Annat innehåll
Prenumeration
Sök i bloggen
Om bloggen
Hej, Emma Jangestig här. Jag är 27 år, sambo och mamma till tre underbara barn. Mins två äldsta Max och Saga finns inte kavar här på jorden. Julia som är min minst är deras lillasyster. Jag är snart klar Undersköterska/barnsköterska och jobbar på Konsum.
Jag kommer att ägna denna blogg åt att skriva av mig när det är jobbigt, och att låta er vara med och dela min glädje över att jag faktist finns kvar i livet, och att jag har underbara minnen av mina barn.
Senaste inläggen
Arkiv
Sök i bloggarna här
Våra bloggare
Kontaktinformation
