Blogg - publik

Arbogamamman

• Prenumerera på inlägg

Blogginlägg

1. dinosarien

   • 1 jun 2010 01:08
   Hej allihoppa!
   
   ååå vad jag älskar sommaren.
   Att sitta hemma hos mamma och pappa på deras altan, umgås med familjen och grilla en god köttbit, DET är sommar för mig.
   
   i helgen var jag och smbon på ett tivoli.
   Plötsligt går vi förbi en stor uppblåst dinosarie. Den var gigantisk och funkade som någon slags rutchkana för barnen. Den hade ansiktet nere vid marken  och munnen öppen så att man säg alla vassa tänder.
    Jag reagerade på en gång och sade spontant till sambon
   "-Dett här skulle Max tycka om"
   Jag pratade om honom på samma sätt som jag pratade om honom när han var hos sin pappa varannan helg, Men, nu visste jag ju att det inte var så att jag skulle få träffa Max efter helgen.
   
   Max älskade dinosarier. Han var både rädd och nyfiken.
   O jag kunde se honom ´framför mig, han skulle ha gått lite närmare mig för att söka skydd, men samtidigt gå så pass nära att han inte missade en millimeter av djuret. Han skulle spärra upp ögonen och måtta med händerna och ställa sig på tå och samtidigt säga "mamma, titta vilken stooooor"
   När han sedan hade tyckt att det var okej att gå fram till djuret, skulle han tagit Saga i handen och berättat för henne att "det är ingen fara Saga, den är inte farlig"
   
   ååå vad jag saknar mina små... det värker i hjärtat, men samtidigt så kom mina två så nära mig när jag såg den stora dinosarien,
   
   jag lovade i mitt förra inlägg att jag skulle kolla upp möjliheten att se dokumentären "när himmelriket rasar" igen.
   jag har försökt att ta kontakt med dem. men har tyvärr inte fått något svar än.
   någon skrev på kommentarsfåltet att det gick att se i svt play.
   tyvärr var det bara "blänkaren"man kunde se där. alltså reklam om dokumentären.
   
   • 0 kommentarer

2. Svar

   • 18 maj 2010 15:08
   Tusen tack för era fina komentarer på ALLA mina inlägg. Jag förväntade mig inte alls att ni skulle fortsätta kika på min blogg nu när jag vart borta så länge, och förmodligen kommer fortsätta vara. Så jag blev så otroligt glad när jag såg era reaktioner på mitt senaste inlägg.
   
   Bla fick jag en fråga ang dokumentären som sändes i SVT2 om mig och min situation.
   Du frågade om den kommer att sändas igen el om den går att få tag på, på annat sätt.
   
   Jag vet faktist inte alls hur det är med den saken. Men jag lovar att undersöka det, och jag skiver svaret här så fort jag fått ett svar från dem på SVT.
   
   Mitt liv just nu är ganska lungt, jag njuter av att sommaren så smått är på väg.
   
   Tyskan sitter på hinseberg igen.
   Jag har målsägandeinformation, och fick reda på att hon har förflyttats tillbaka till hinseberg från ystad.
   Jag vet inte anledningen till flytten, utan kan bara liksom ni andra, spekulera i saken.
   Frågorna som jag aldrig kan få svar på kan ibland göra mig galen!
   
   • 4 kommentarer

3. hej igen!

   • 12 maj 2010 16:38
   Hej allihoppa!
   
   Nu är jag för tillfället tillbaka en sväng.
   Jag mår så bra jag kan göra. Visst har det var några jobbiga dagar nu i maj. Jag är idag mamma till en 6 årig och en 4 årig ängel.
   Max hade vart redo för förskoleklass (el LEKIS som jag fortfarande vill kalla det)
   Och Saga hade vart äldre än Max faktiskt var när han avled.
   Det gör så ont, jag undrar hur de sett ut idag, vad de hade önskat sig på sina födelsedagar, om Saga hade fått äta någon tårta (pga sin mage) och om Max hade vart lika förtjust i spindelmannen fast han blivit så stor kille.
   
   Jag och Magnus (författaren till min bok) sliter fortfarande för fullt med boken, men nu är det på sluttampen. Jag ska fortsätta uppdatera er om hur det går, det är nära nu. Men jag kan tyvärr inte gå ut med exakt datum.
   
   Jag fick ett mail för några dagar sedan. Mailet var från Susanne Linde, en god vän som har vart ett stort stöd både praktiskt och känslomässigt under denna tid sedan händelsen.
   Hon har fått frågan från flera håll ang en fond som hon öppnade till mig när jag fortfarande låg på sjukhus.
   Det fanns så mycket människor som ville hjälpa mig på olika sätt, och Susanne gav dem möjlighet att sätta in pengar på ett konto som både hon och jag hade dispositionsrätt på, och som jag sedan, när jag kommit hem skulle få.
   Det är många som frågat både henne och mig om jag fått pengarna, och vad jag isf har gjort för dem.
   Jag kände att det nog kan vara på sin plats att svara på den frågan här på bloggen, så att alla som undrar (och läser bloggen) får svar.
   
   När jag går in på min internetbank, så kan jag se kontot, och vad som händer, och har hänt där.
   Jag har fört över ALLA pengar som kommit in på det kontot till mitt privata konto.
   Alla pengar, minsta lilla öre har jag haft möjlighet att använda, alla pengar som ni snälla medmänniskor har skänkt har gått direkt till mig.
   
   Vad jag har gjort med pengarna är en annan fråga.
   Det sitter fortfarande kvar pengar som inte är använda än, som jag tänker mig ska vara en ”buffert” för oväntade utgifter el saker till graven.
   Innan det så har jag och sambon tagit ”semester” med de pengarna, från rättegången, sorgen och vardagen här hemma som varit otroligt jobbig ibland.
   Vi var på ett hotell och tog hand om oss själva och varandra en helg. Där stannade vi på rummet en hela tiden och beställde upp mat och frukost på rummet.
   Vi betalade hyran på ett hus som hela familjen bodde i i spanien direkt efter att tingsrätten var slut. Under tiden vi var där så uppkom frågan ang jäv och vi väntade på domen.
   Vi var även till grekland en vecka efter att tyskan gjort ett kontaktförsök från häktet.
   
   Pengar är verkligen inte allt, men de hjälper till mycket för att ta paus från vardagen när den är som jobbigast.
   
   Jag vill tacka så många. Speciellt Susanne Linde, men också alla andra underbara människor som satt in pengar på fonden och givit mig möjligheten att göra det där ”lilla extra” för att få koppla av ibland.
   
   
   
   
   
   • 6 kommentarer

4. Tillbaka.... en stund....

   • 22 apr 2010 14:09
   Förlåt alla bloggläsare. Jag har lyst med min frånvaro alltför länge nu.
   
   Men, det är så att det har hänt mycket i mitt liv på sista tiden.
   VAD som har hänt, vill jag tyvärr inte berätta här på bloggen.
   Som ni alla vet, så hadde jag en blogg innan händelsen, och det var genom den och min sambos blogg som "tyskan" kunde följa vår liv.
   
   Jag är inte rädd för att blogga idag, men, jag är lite mer försiktig med vad jag berättar, och låter andra ta del av när jag skriver här.
   
   Så därför kan jag inte säga mer än att vissa omständigheter i familjen gör att jag inte kommer att blogga lika ofta längre.
   Jag kommer finnas kvar här, och skriver om det skulle hända något som jag känner att jag vill skriva av mig om.
   Men, mer än så kan jag tyvärr inte bidra med här längre.
   Tack alla ni som orkat följa mig här, och stöttat mig i båda glädje och sorg.
   Jag hoppas att ni fortsätter att titta in här lite då och då.
   
   • 7 kommentarer

5. Påsk

   • 5 apr 2010 08:54
   Nu är snart påsken helt över.
   Men vilken mysig påsk det blev!
   Städning, vänner, familj, roliga nyheter, god mat, invigning av grillen och en massa mys med sambon.
   
   Påskafton spenderade vi hemma hos min familj med god mat, massa prat och roliga spel.
   Helt plötsligt sade mamma att vi skulle ta våra respektive och börja leta upp varsin påskägg. VI FICK PÅSKÄGG trots att vi är vuxna allihoppa!
   Det kändes pirrigt att springa runt där i huset och se vem som hittade sitt först.
   Innehållet tog slut lika fort som det tagit oss att leta upp äggen. Jag tror att man är bättre på det där när man är barn :0)
   
   Igår bjöd vi hem några vänner på grillning.
   När vi flyttade in i vår nuvarandra lägenhet så lämnade de förra ägarna kvar en jättefin grill, så vi invigde den igår. Vi satt till och med ute i solen och åt.
   Nu är det vår! :0)
   
   Men... så vaknar man upp idag, och så SNÖAR det!
   Det känns som att gårdagen inte existerade, jag kan inte riktigt förstå att vi får bara några timmar sedan satt ute och solade.
   Men, det är väll det här man kallar "aprilväder".
   
   Min mamma sade alltid, när jag var liten att:
   "man ska svettas in sommaren och frysa in vintern"
   Jag blev jämt så arg när hon sade så, för det var ju självklart på våren, när jag ville börja klä av mig som hon sade det.
   Så jag tänkte varje gång att:
   "DEt där ska jag allt komma ihåg på hösten sen, då måste jag kanske inte klä på mig jackor och mössor så tidigt"
   
   Men, när hösten väl kom, så ville jag ju gärna ha på mig varma kläder, så jag glömde jämt bort det....
   
   Idag sänder jag en extra tanke till Englas familj.
   Det är 2 år sedan hennes liv berövades.
   Jag har träffat både Englas mamma och syster, och jag vet att de är starka att klara sig igenom denna dag också. Men jag vet hur tungt det känns.
   
   
   
   
   
   
   • 3 kommentarer