Förra året avled 355 personer i den svenska trafiken. Det är tragiskt. Men än värre är att omkring 1 100 personer dog på grund av fallolyckor i hemmet. Mer är 1 400 personer tog sitt liv. Och fler än 3 000 personer avled på grund av misstag inom vården.
Samhället satsar stora resurser på att minska trafikolyckorna till sin ”nollvision”. Det innebär att vi håller på att få en polisstat av före detta Östtysklands Stasi-modell. Utefter våra vägar bara dräller det av trafikpoliser, en del mer eller mindre gömda i buskarna.
Bilister jagas hänsynslöst för små förseelser. Hur farligt är det att man kör åtta kilometer för fort på en 50-sträcka? Men böterna är dryga.
Vägar med vajerräcken är effektiva i områden där det händer många olyckor. Nu sätter myndigheterna upp vajerräcken på små lokala vägar.
Se bara hur det gick i Värmland där en Arvikabo höll undan för en ambulans under utryckning på just en sådan vägsträcka. En efterföljande mc-polis bötfällde bilföraren och drog in hans körkort. I stället skulle bilföraren ha fått beröm för ett rådigt handlande när ambulansen kom med sirener och blåljus.
Helt tydligt är att vi har fått för många poliser i landet. Satsa i stället mer pengar på sjukvård, arbete för psykisk hälsa och personal av typ ”Fixar-Malte” som hjälper äldre i hemmet. Kanske kunde man omskola icke lämpliga poliser till ”Fixar-Maltar”. Exempelvis mc-polisen i Arvika…
Grunden till det här problemet är Trafiksäkerhetsverket som helt enkelt har spelat ut sin roll. Lägg ner den verksamheten. Satsa resurserna på att undvika fallolyckor, självmord och misstag inom vården. Det skulle vara bättre använda pengar. Och samhället kunde rädda många liv.
Sedan kan man fråga sig varför polismyndigheterna prioriterar små trafikförseelser. Är det politiska beslut eller är det polischeferna som vill samla ”pinnar” i statistiken? Vore intressant att få veta detta. De skyldiga borde få en åthutning. Eller omskolning…
Bo Holmblad