Birgitta Andersson, C, går till försvar för det så kallade RUT-avdraget i Bbl/AT (8/3). Hon attackerar vänsteroppositionen med vulgär retorik som att vi ”kallhamrat vill skicka ut människor i arbetslöshet”, det vill säga de som jobbar med hushållsnära tjänster.
Ingenting kan vara mer fel. Vi har naturligtvis ingenting emot branschen som sådan, det vi vänder oss emot är själva skatteavdraget, som vi tycker slår så fel.
Av uppgifter från Statistiska centralbyrån framgår att i den halva av befolkningen som 2008 hade en årsinkomst under 200 000 kronor var det bara 6 promille som utnyttjade avdraget och i den tjugondel av dem som tjänade över 500 000 var det däremot 7 procent.
Det går också att utläsa att cirka 5 procent av Lidingö- och Danderydsborna fick del av skatte­avdraget.
Den slutsats som jag drar är att mer välfärd har gått till dem som redan gynnats, bland annat genom generösa skattelättnader för lånade pengar.
Ett annat argument som Birgitta Andersson och andra borgerliga debattörer gärna framhåller är att städbranschen numera är vit.
Då menar jag att om vi ska börja motverka skattefusk med skatteavdrag är vi inne på ett sluttande plan, vilka branscher blir det härnäst: restaurang, svarttaxi?
Senaste inslaget av aparta förslag till skatteavdrag som lanserats av Centerpartiet är avdrag för IT-tjänster i hemmet och rastning av hund.

Ytterligare ett argument för skatteavdraget är att det hittills har skapat minst 11 000 arbetstillfällen. Men den uppgiften är fel. TCO:s tidigare chefsekonom, nationalekonomen Roland Spånt, har granskat siffrorna och kommit fram till att, generöst räknat, har 900 heltidsjobb skapats till en kostnad av 800 000 kronor per jobb.
Skatteavdraget för hushållsnära tjänster är i grunden djupt orättvist och därför tycker jag att det ska avskaffas, liksom att ROT-avdraget inte heller bör vara ett permanent avdrag. Men det kan försvaras som en konjunkturåtgärd eftersom varje byggnadsarbetarjobb ger fem ”kringjobb”.
Regeringen beräknar att RUT-avdraget kostar cirka 1,3 miljarder kronor. Lägg pengarna på äldrevården som generellt sett fått minskade resurser. Låt äldre kvinnor och män få större inflytande över hur de vill disponera hemtjänstimmarna och inför generösare biståndsbedömning.
Barngrupperna har blivit större och inom vården sliter personalen med överbeläggningar och personalbrist. Där behövs pengarna bättre än till dem som har råd att köpa tjänster utan subventionering.
Tanja Linderborg
Vänsterpartiet
Köping