Att vara arbetslös är inget jag önskar ens min värsta fiende. Själv är jag inne på mitt tredje år, och vad har hänt sedan jag blev varslad för tre år sedan? Absolut ingenting!
Vad gör Arbetsförmedlingen i dag för att hjälpa en människa som mår dåligt av att gå hemma år efter år? Ingenting!
Först har man förhoppningsvis a-kassepengar, när de tar slut hamnar du hos Försäkringskassan i något som heter jobb- och utvecklingsgarantin.
Vilket namn, vem kom på det kan man ju undra? Ingen med verklighetsuppfattning i alla fall.
Får man jobb? Nej inte spe­ciellt troligt även om en del har turen på sin sida.
Utveckling?
Inte en chans på denna planet att du utvecklas genom att vara inskriven i jobb- och utvecklingsgarantin.
På dessa tre år har jag vart inskriven på olika coachföretag, där man ska få hjälp med att skaffa arbete bland annat.
Ordagrant som Arbetsförmedlingen säger är coachföretagen till större hjälp än Arbetsförmedlingen, då Arbetsförmedlingen har för många människor som är inskrivna som arbetslösa att hjälpa.
De hinner inte med allt och alla, därför hyrs dessa företag in för dyra skattepengar. Vad gör man som inskriven på ett coachföretag? Jo det kan jag berätta. Vuxna människor springer runt i korridorerna, gapar och skriker och stör de få som verkligen vill arbeta med till exempel sitt cv eller leta jobb på internet.
Man spelar dataspel från 8 åtta 16 om dagarna, och sedan dricks det en jäkla massa kaffe. Detta är värre en ett dagis.
Detta är, mina damer och herrar, Arbetsförmedlingens sätt att hjälpa dig i en utsatt situation att få arbete.
Visst, undantag finns där du får hjälp av en coach. Men de är få.
Det senaste året har jag vart inskrivet på två olika coachföretag, sex månader på vardera ställe.
Efter ett halvår på det första företaget ansåg de att jag behövde mer coachning. Då blev jag inskriven i nästa coachföretag.
Mitt cv är perfekt enligt coachföretaget, jag kan data, jag kan söka de dolda jobben som de kallar det. Jag är inte rädd för att ringa till företag jag söker jobb hos. Allt är i sin ordning och jag behöver ingen hjälp överhuvudtaget.
Ändå anser man att jag är i mer behov av en coach, det är så frustrerande och irriterande så man blir tokig.
Grejen är att de inte vet var de ska göra av mig, då tar de den enkla vägen. Förläng det hela hos någon annan coach bara, det är inte vårt problem längre.
Folk kanske tror att om man är inskriven på ett coachföretag har man en egen coach som hjälper dig.
Glöm, det! Oftast är det gruppmöten där det bara svamlas en massa strunt som man redan vet. Coachen träffar jag en gång i veckan tio minuter. Coachen frågar mig hur jag mår och vad jag tycker att vi ska göra.
Samma frågor en gång i veckan i ett år, var ligger utvecklingen i detta? Och var finns jobbet?
Ska coachen fråga mig vad vi ska göra? Coachen får ju betalt för att hjälpa mig, herregud alltså!
Besviken nedbruten arbetslös
Köping