Själv var jag där mest av nyfikenhet för att se vad det var för nytt naturreservat vi fått i bygden, men kanske skulle jag också få chansen att lära mig en ny fågelsång eller två, nu när jag var omgiven av proffs? De flesta av deltagarna var nämligen från Arboga Fågelklubb och studiecirkeln Börja skåda fågel.

Ulf Eriksson hälsade oss välkomna och började med att förklara att naturreservatets namn inte alls hade någon koppling till att området skulle vara extra rikt på fågelarten gö… längre hann han inte förrän vi avbröts av en arg protest från en gren inte långt ifrån: ”Ko-ko! Ko-ko!” Gökriksuddens naturreservat är ett alldeles pinfärskt naturreservat, som invigdes så sent som i höstas.

Den här dagen var vår uppgift, förutom att avnjuta fåglarnas sång, att trampa upp den med orange färg nyuppmärkta leden. Efter gökens välkomnande var det med ett muntert småfniss vi delade upp oss i två grupper och började vår vandring i varsin ända av leden.

Vi hann inte gå många meter innan Ulf stannade. I en kakafoni av fågelsång, där fåglar av alla dess slag, försökte överrösta varandra, dirigerade och pekade Ulf med säker hand åt olika håll: ”där, en trastsångare (påminner på håll om näktergalen, hör ni?), och där uppe i grantoppen: en kungsfågel. Och hör ni där borta? En gärdessmyg. Och lyssna där uppe: grönsångaren!” I sådana här lägen, då det kvittrar högt och lågt, är det bra att det finns minnesknep att tillgå. Visualisera ett snurrande mynt på en marmorskiva, som precis håller på att lägga sig, föreställ er ljudet – där har ni grönsångaren!

Samtidigt som jag försökte lära mig alla melodier, se på de små rackarna i kikaren och inte missa att avnjuta den vackra naturen (morgonsolen silandes genom trädens grenar, kastandes vackra skuggor på den mjuka marken, alldeles överbeströdd av vitsippor) så försökte jag även anteckna alla namnen på de fåglar vi hörde och såg. (”Se där, en trädkrypare! Lyssna, en stenknäck!”)

Tänkte jag skulle samla ihop dem till en tjusig lista att imponera med där hemma. Men med all säkerhet missade jag nog ett flertal. Här i alla fall en lista över några vi såg/hörde denna förmiddag: göktyta, trastsångare, lövsångare, bofink, grönsångare, svarthätta, gärdesmyg, kungsfågel, trädkrypare, korp, stenknäck, rödhake, ängspiplärka, knölsvan, storskarv, gulärla, grönsiska, rörsångare och ladusvala. Någon havsörn såg vi inte, men vi passerade däremot deras revir. Sedan gifterna PCB och DDT förbjöds, har beståndet av tornsvalor ökat, och därmed även Havsörnarna, fick vi veta av Ulf.

Att hitta till Gökriksudden är lätt. Utförlig vägbeskrivning finns bland annat på Länsstyrelsens hemsida. Packa utflyktskorgen åk dit. Gör ni det till helgen, så finns goda chanser att förutom tidigare nämnda fjäderfän, även höra näktergalen och härmfågeln.

Insänt av Malin Norling